Tårtan bestod av vaniljbottnar, fylld med hallonmousse och glasscreme, spacklad med vaniljsmörkräm, täckt med sockerpasta och dekorerad med gumpaste. Jag gjorde avdelningen mellan de vita tangenterna genom att skära lätt med en kniv. I och med att smörkrämen under var ljus så gjorde det inte heller så mycket när jag på vissa ställen råkade skära igenom sockerpastan. Jag satte sedan dit de svarta tangenterna med lite vatten.
Namnskylten tänkte jag först att den skulle vara en djupröd färg, men när jag satt och färgade fick jag fram en så vacker, melerad effekt att jag slutade knåda och kavlade ut den så. Jag skar sedan in Mattias namn med ett modelleringsverktyg och stack små hål längs kanten med ett annat för att ge intrycket av att skylten var påsydd på tårtan. Joakim tyckte det såg ut ungefär som en märkeslapp som brukar sitta på jeans.
Jag gjorde sedan g-klaven genom att bara rulla ut svartfärgad gumpaste och fästa ett uttag i ena änden så att det skulle se ut som en telekabel. Det var Joakims idé att sladden skulle gå ner i tårtan, så att det blev som om man kopplar i ett elpiano. Inuti sladden döljer sig därför en bit spaghetti, för att den skulle orka lyfta från tårtan. Till slut penslade jag kabeln med vatten för att det skulle blänka och pudrade skimmer över "metall"-bitarna.
Vad lärde jag mig? Det är inte världens katastrof att inte vara välplanerad. Och ordentligt med tid är underbart avstressande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar